februari 2009

You are currently browsing the monthly archive for februari 2009.

Nu är den här!

Så här gör du för att installera i Ubuntu, först installera alla beroenden:

sudo apt-get install libssl-dev zlib1g-dev libvorbis-dev libpulse-dev libexpat1-dev libncurses5-dev

Sedan hämtar du källkoden:

wget http://dfn.dl.sourceforge.net/sourceforge/despotify/despotify-r761.tar.gz

Packa upp:

tar xfvz despotify-r761.tar.gz

Ställ dig i rätt katalog:

cd despotify-r761

Kompilera:

make

Starta programmet:

./despotify användarnamn lösenord

Lyssna på musik!

För att få hjälp, skriver du help i konsolen programmet erbjuder och för att stänga programmet skriver du exit.

Notera att du behöver ett konto hos Spotify också, nu när det finns en fri klient skulle jag även vilja uppmana folk att skaffa ett premiumkonto eftersom den fria klienten inte har stöd för annonser.  Nu kan man verkligen kalla Spotify en fantastisk tjänst!

NOTERA! Jag har bara testat nycket snabbt, programmet funkar, men jag kan inte garantera ditt lösenords säkerhet eller att koden inte är skadlig på nått sätt. JAG HAR INTE KOLLAT KODEN!

Uppdatering: HenrikAn noterar att även libncurses5-dev krävs för att kunna kompilera programmet, jag har lagt till det bland beroendena ovan.

Uppdatering 2: IDG skriver om Despotify och har uppenbarligen intervjuat en av programmerarna. Jag har förövrigt hittat en bugg i programmet som gör att det krashar när man öppnar en playlist och sedan ger kommandot play 1, jag ska se om jag kan komma tillrätta med den.

Uppdatering 3: Det är inte alltid lätt att veta vad man gjort när man kodat, vilket Despotifys utvecklare också noterat:

Uppdatering 4: Här finns ett bättre sätt att hämta källkoden och installera den senaste versionen.

Uppdatering 5: Här kan du läsa om hur du gör för att köra despotify utan premiumkonto.

Se även:

Läs även andra bloggar om , ,

 

Någonting hände den  16:e februari. Som synes hade piratpartiet en stadig medlemstillväxt redan innan rättegången, men enligt min högst ovetenskapliga uppskattning har partiet tjänat cirka 500 medlemmar extra på spektaklet.

Det finns goda skäl att vara nöjd över piratpartiets framgångar, lag efter lag efter lag klubbas igenom av politiker från 1900-talet, medan folkopinionen rör sig längre och längre bort från etablissemanget. Nu är det dags att göra nått åt saken.

Känner du till att det är val till EU-parlamentet i år? Då har du din chans att gör något åt situationen.

Se även:

Lyssna på Pirate Bay rättegången via terminalen:

mplayer mms://wm-live.sr.se/sr-extra01

Läs även andra bloggar om , , , , ,

Nu har det varit mycket politik ett tag, så här kommer ett inlägg om det roliga med datorer och internet. Nu blir det MediaWiki igen! I går släpptes MediaWiki 1.14 och bugfix releasen 1.13.5, så varför inte passa på att uppgradera?

Att uppgradera till den senaste versionen av MediaWiki är mycket enkelt, i alla fall om du har en nyare version än MediaWiki 1.4 installerad. Börja med att ta en backup på hela wikin, först MySQL-databasen:

mysqldump -u användarnamn -p --all-databases --xml > backup.xml

Sedan tar du backup på hela wikikatalogen:

tar -cvzf /sökväg/till/backup.tar.gz /sökväg/till/wiki/

Tanka sedan hem den nya versionen av MediaWiki (i det här exemplet använder jag 1.14 som just kommit):

wget http://download.wikimedia.org/mediawiki/1.14/mediawiki-1.14.0.tar.gz

Packa upp den och ersätt filerna som redan finns i din wikikatalog med detta kommando:

tar xvfz mediawiki-1.14.0.tar.gz -C /sökväg/till/wiki/ –strip-components=1

Uppdatera sedan databasen:

cd /sökväg/till/wiki/maintenance/ 

php update.php --aconf ../AdminSettings.php

Klart! Om du inte har en fil som heter AdminSettings.php i din wikikatalog kan du skapa en genom att fylla i användarnamn och lösenord för databasen i AdminSettings.sample som ligger i huvudkatalogen för installationen och sedan döpa om den till AdminSettings.php. Slutligen, var också noga med att kolla om eventuella extensions måste uppgraderas manuellt för att funka med din nya version av MediaWiki.

Se även:

Läs även andra bloggar om , , ,

Jag föddes i slutet på 1970-talet och växte upp i Borlänge. Min far var tidigt ute med att datorisera produktionen på det företag där han jobbade och vi hade en 8086:a hemma så långt tillbaka jag kan minnas. Det var en mycket tråkig dator, det enda som fanns på den var en tidig dosbaserad version av Microsoft Works, och jag vill minnas att den inte ens hade en hårddisk. När jag blev lite äldre och mina kompisar började få datorer lyckades jag tjata mig till en egen dator. Faktiskt lyckades jag tjata mig till två datorer. Vi köpte en Vic 20 och en ZX Spectrum-klon i ett paket tillsammans med en bandstation till den förra på annons. Jag upptäckte dock snabbt att det inte var så roligt som jag först trott, mina kompisar hade nämligen Commodore 64 och mina datorer var alltså hopplöst ute. Detta var helt i linje med min familjs tekniksatsningar, vi köpte t.ex. en Betamax spelare som första videospelare, trots att VHS redan tagit över som de facto-standard och vi blev sålunda tvingade att ändå hyra Moviebox när vi ville hyra film. Jag använde dock trots detta mina datorer när jag var hemma, det hade följt med en del spel och roligast av allt var BASIC-propten och de instruktionsböcker i BASIC som medföljde köpet. Där fick man lära sig hur man kunde göra egna program, till och med enkla spel. Där föddes mitt intresse för datorer. Mina egenkomponerade program var dock inte så avancerade och gick mest ut på att simulera samtal med datorn, resultatet var nog inte så övertygande, men det var fascinerande att man kunde få datorn att göra som man ville (nästan). 

Nästa dator som familjen köpte in blev en PC-klon med en AMD 486 DX2 66MHZ-processor som köptes in i samband med att jag började gymnasiet 1994. Den kostade 16 000:- och jag betalade själva datorn med egna pengar (som jag inte riktigt förstår hur jag lyckats spara ihop), mor köpte till en skrivare för 4 000 och min storesyrra fixade 32 MB RAM (det var väldigt mycket minne vill jag minnas) från jobbet till rabaterat pris (vilket ändå var flera tusenlappar) och även dessa pengar bidrog mor med. Far som då flyttat till Falkenberg fixade ett nätverkskort som jag använde för att dela filer med mina kompisar i Borlänge PC- och Multimediaklubb (jag tror att vi kallade oss så) när vi träffades på helgerna och lanade. Med PCn kom Windows 3.11vilket nästa direkt innebar att förhållandet till datorn och hur den fungerade blev bedövat. Windows lockade helt enkelt inte till olika programmeringsövningar och skalet var rätt korkat, inte alls som den BASIC-promt som tidigare fascinerat mig. Kodandet begränsades till HTML och i stället blev det intressant att använda datorn till att söka kontakt med andra, först via BBS:er, och bara något senare via internet.  På internet var det mejl och WWW som gällde, men kanske främst av allt IRC (klienten hette på den tiden självklart mIRC), jag hängde på flera olika kanaler, roligast var dock att snacka om religion på diverse Wicca– och schamanistkanaler. Jag chattade på engelska och träffade människor från hela världen.  När skinskallarna flyttade in till Borlänge från Avesta i ett organiserat försök att få fotfäste i Borlänge hade jag träffat kompisar från hela världen och antirasismen blev därför självklar för mig (säkert bidrog även mina föräldrars toleranta uppfostran). En annan bieffekt av mina internetkontakter var att intresset för religion ledde till att jag tog mig i kragen, läste upp mina betyg på komvux och började pulgga religionshistoria i Uppsala. Ironiskt nog ledde detta både till att jag själv blev ateist och att jag sedemera skulle komma att gifta mig med en präst.

Datorn och internet var då naturligtvis en självklarhet under studietiden i Uppsala, både för att plugga, roa sig och för att få tillgång till partymusik via Napster. Det internet som jag växt upp på, med all den frihet som det innebar, hade nu befolkats av alla. Till och med mor och far hade e-postadresser. När jag sedan började jobba som arkeolog 2003 fanns det datorer över allt. 10 år efter att internet kommit in i mitt liv var det en självklarhet för alla (eller nåja, nästan alla).

När Microsofts ansträngningar för att spärra användandet av privatkopierade Windowsinstallationer och det börjades viska om Windows Vista tröttnade jag, formaterade om hårddiskarna på vad som vid det laget var inte bara en, utan fler datorer hemma. In kom  GNU/Linux och ett nyvaknat intresse för programmering. Jag lärde mig c++ på olika nätkurser och tog sedan en distanskursi Uppsala via nätet för att också få betyg för mina kunskaper. Sedan dessa har jag gjort samma sak varje termin och nu kan jag C++, Java och PHP. Snart börjar faktiskt nästa fortsättningskurs i C++ i Uppsala (självklart på distans via webben).

Parallelt med att internet har blivit allmängods, har ansträngningarna för att kväva friheten på nätet intensifierats. Min fria värld där jag växte upp och där jag lärde mig att man skulle dela med sig till andra och vara tolerant mot alla, står numera under ständiga attacker från politiker. Den gröna äng, där jag vilat mina trötta fötter under 15 års tid, håller sakta men säkert på att asfalteras av upphovsrättsindustrin och blinda poltiker som vill förvandla en fristat till en polisstat.

Om det ska finnas några blommor kvar på våran äng när kriget är över är det hög tid för alla att börja slå tillbaka.

Har du röstat i något val tidigare? Ring eller skriv då till det partiet (det spelar ingen roll vilket det var, de är alla lika goda kolsupare) och meddela att det inte kommer hända igen om det inte går ut och kraftigt tar avstånd från alla försök att inskränka friheten på internet. Ett tydligt nej till IPRED 1 och 2, ACTA, FRA-lagen, åtalet mot The Pirate Bay; nej till mjukvarupatent (medicinpatent och patent över huvud taget föresten) och nej till den befängda upphovsrätten av idag.

Har du en skrivare? Skapa en affisch (eller bygg vidare på någon annans), skriv ut och sätt upp på ditt jobb eller skola.

Sluta använda Windows, sluta använd Internet Explorer.

Organisera dig!

Se även:

Läs även andra bloggar om , , , , , ,

Idag läste jag ett intressant inlägg om varför ett lite projekt valt att släppa videor under en helt fri licens (CC-BY-SA) i stället för en (halvt) ofri licens (CC-BY-NC-SA). Jag håller med om mycket som står i texten, men en del vill jag verkligen ifrågasätta, författaren skriver:

I thought about this for a while and got to wondering why I’d ever let fear of misuse overcome my experience and common sense.

Varför väljer författaren att kalla kommersiellt användande av videorna för "misuse"? Jag skulle vilja hävda att alla som driver ett projekt på nätet (kommersiellt eller ideellt) vill ha så många träffar som möjligt på sin site. Antalet träffar är liksom det som driver projektet frammåt. Är projektet kommersiellt är man sannolikt beroende av att få många annonsörer som möjligt, publicerar man ett material på nätet är det osannolikt att man är beroende av (exemplar)försäljning av det publicerade materialet. Är projektet ideellt vill man sannolikt få ut sitt material till så många som möjligt, eller få så många medlemmar i sin community som möjligt.

Hur får man många träffar på sin site? Svaret är självklart, man ser till att många länkar till den site man driver. Därigenom lockas människor att komma, både genom att direkt klicka på länkarna, men också genom att många länkar leder till bättre ranking på sökmoter som the Google. Det är helt enkelt så the Internets fungerar. Men hur får man många att länka till sin site då? Det är här de andra delarna av licensen kommer in, genom att kräva attribution (CC-BY) gör man det omöjligt för andra att använda materialet utan att hänvisa tillbaka till den som skapat materialet. Genom att också kräva att eventuella förbättringar av verket (CC-SA) görs tillgängliga kan man själv också få del av dessa förbättringar och man kan återföra dessa till det egna verket. Så bygger man en affärsmodell i dag.

Det är också på detta sätt som som upphovsrätts industrin måste börja tänka. Exemplarförsäljningen är nämligen död. Det man måste göra är att satsa på de aspekter som inte går att kopiera, biobesök med maffigt ljud, oförglömliga konserter och upplevelser i allmänhet som inte paketerats som runda plastdiskar, det man inte ska göra är att vrida klockan tillbaka. Materialet i sig ska man försöka sprida så gott man kan, överallt. Personligen är jag övertygad om att The Pirate Bay är det bästa som hänt kulturskaparna, gratis distribution av det som gör att folk vill komma på konserter, biobesök m.m. Rättegången mot The Pirate Bay är nu inne på sin fjärde dag och jag tror att upphovsrättsindustrin gjort helt rätt när de stämde siten. Eftersom The Pirate Bay gör att deras produkter hypas och sprid, kommer den stora gratisreklamen för The Pirate Bay som rättegången innebär, i sin tur att innebära ännu större intäkter för kulturskaparna vars verk sprids genom BitTorrent-protokollet. Vi får bara hoppas att företrädarna för The Pirate Bay frikänns, annars finns risken att upphovsrättsindustrin drabbas av Bad Will för sitt tilltag (och det skulle vi väl inte vilja ;)).

Ett annat bra exempel på en misslyckat affärsmodell är programmet JFSBokföring, av allt att dömma ett juste bokföringsprogram skrivet i java. På grund av att man sålde så få licenser och att de licenser man sålde innebar så mycket support (som jag antar följde med gratis vid varje licensköp), blev man tvungen att lägga ned utvecklingen av programmet. Med förhoppningen om att någon skulle vara villig att ta över utvecklingen släppte man dessutom källkoden under GPL.

Det här är ju naturligtvis helt bakvänt, det man skulle ha gjort från början var naturligtvis att ge bort programmet gratis och släppa källkoden fri. Därigenom hade man säkerligen kunnat få en hel del utvecklingsarbete utfört av communityn och man skulle sedan ha kunnat koncentrera sina kommersiella insatser på den produkt som effterfrågades i stora mängder av användarna, nämligen supporten. Det hade varit en win-win situation. För tillfället är programmet abandon ware eftersom man valt en proprietär utvecklingsmiljö och en proprietär lock-and-feel, båda  sakerna är dock överkomliga och jag har själv lyckats flytta koden till Eclipse och dessutom kunnat kommentera bort alla anrop till den proprietära look-and-fell koden. Frågan är dock om det inte är försent för JFS, det verkar inte finnas något intresse av att ta över någons avlagda programkod, annorlunda hade det nog varit om företaget stannat kvar i utvecklingen och sakta men säkert försökt bygga en community.

Se även:

Uppdatering: Hör du till dem som undrar över det här med fildelning? Då kan åklagare Håkan Roswall lära dig mer:

Läs även andra bloggar om , , , ,

« Older entries § Newer entries »

Switch to our mobile site

Page optimized by WP Minify WordPress Plugin